|
|
Sedan seklet var ungt har ropet ekat vid läger, tävlingar och olika samlingar där scouter från Södermalm visat sig. Ropet följer det gängse mönstret med beskrivningen av hur bra den egna kåren är. Men sedan! "Stockholms femte"? Vad är det? Svaret är naturligtvis enkelt: Starka traditioner från gamla dagar! 1911 hade ett tiotal små föreningar i Stockholm slagit sig samman och bildat stadens första scoutkår. Redan på hösten samma år insåg man att staden var alltför stor för att det skulle räcka med bara en kår, samtidigt som man ville hålla ihop och samordna verksamheten. Lösningen blev att organisera kåren på fem kolonner, varav folket från Söder kom att bilda den femte. Södermalmarna är sedan de enda som åren igenom utåt bevarat sitt gamla kolonnummer. Resterna av första kolonnen finns sedan länge i Matteus-Wallinum medan andra, tredje och fjärde kolonnerna är mera kända som Vikingarna, Väpnarna och Hedvig Eleonora. (Den ursprungliga fjärde kolonnen höll för övrigt till på Kungsholmen, men när den lades ned fick nybildade HE överta numret) I början av 1912 bildades så det gamla pojkscoutförbundet, vars stadgar fram till slutet av 1920-talet utgick från att det på varje ort skulle finnas endast en kår (samt möjligen dessutom en sjöscoutkår). En sådan kår kunde sedan vid behov delas i kolonner, bestående av minst 50 scouter. Hösten 1924 utbröt en kraftig schism inom den norra KFUM-kåren i Stockholm, vilket fick till följd att ett stort antal framstående ledare lämnade kåren och bildade Stockholms Kyrkliga Scoutkår med kolonner i Clara, Gustav Vasa och Oskars församlingar. Kåren växte snabbt och fick inom några år en kolonn i varje församling utom i Hedvig Eleonora, där Stockholms Scoutkårs fjärde kolonn redan var fast etablerad. Stockholms scoutkår hade fram till hösten 1924 fyllt samma funktion som distriktet gör idag. I och med tillkomsten av den nya kåren blev det emellertid aktuellt med nya samarbetsformer i staden. I början av 1925 bildades därför Stockholms Scoutdistrikt av de två kårerna tillsammans med kårerna i Djursholm, Saltsjöbaden och Sundbyberg. Distriktet kom så småningom att omfatta samtliga kårer i Stockholm och Stockholms län. 1936 drev dock spänningarna mellan de båda storkårerna i staden och de mindre kårerna i länet fram en delning i ett stads- och ett länsdistrikt. Spåren från det gamla stordistriktet skymtar dock fram än idag, då vi vart femte år samlas till gemensam Scouternas Dag för att fira minnet av den första Älghornstävlingen, som hölls i distriktets regi första gången i maj 1928. Stockholms scoutkår höll i det längsta fast vid sin indelning i fem kolonner. Allt eftersom nya avdelningar bildades runt om Stockholm anslöts dessa till någon av kolonnerna trots att naturlig anknytning ofta saknades. I längden blev detta naturligtvis ohållbart. Från 1935 tillkom sålunda ytterligare sex kolonner i kåren. Av dessa fortlever tydligt två än idag: Enskedekolonnen, bildad 1939 och sammanslagen 1943 med den kyrkliga Enskedekolonnen till Enskede scoutkår samt Mälarhöjdskolonnen, bildad 1940 och sedan 1944 Mälarhöjdens scoutkår. Vid årsskiftet 1943/44 upplöstes de båda storkårerna i Stockholm och ett tjugotal nya kårer såg dagens ljus, i de flesta fallen genom att de tidigare kolonnerna blev självständiga kårer. Härmed inleddes en ny epok i distriktets historia. Distriktet fick nämligen vidgad betydelse genom att en rad uppgifter, som tidigare skötts inom storkårernas ramar (utbildning, tävlingar etc) nu blev en ren distriktsangelägenhet. Åren omkring 1960 ombildades praktiskt taget alla scoutkårerna genom samgående med olika flickscoutenheter, allt som ett led i samgåendet mellan flick- och pojkförbundet och bildandet av Svenska Scoutförbundet i november 1960. Kort därefter (januari 1961) bildades vårt nuvarande distrikt av de gamla flick- och pojkscoutdistrikten i Stockholm. |
|
|
Till flydda tider återgår...